UppfödningValpar

Uti vår hage, där spisas nötfärs…

Operakullen har idag lagt tredje veckan bakom sig och som ni förstår har det även den här veckan hänt massor. För det första har världen blivit lite större genom att valparna i slutet på veckan fått komma ut i valphagen. Frestelsen att ta sig ur valplådan var väldigt stor och många har försökt klättra över kanten. Då vet man att det är dags. Valplådan används nu bara som sovplats nattetid för att valparna ska känna sig trygga.

20180222_valpMajken

 

Socialiseringsperioden

Mamma Chilli lämnar nu valparna allt oftare och kommer mest för att städa, ge di, pyssla om, eller bara kolla läget. Nu har också socialiseringsperioden börjat dra igång och det märks inte minst på att valparna börjat kommunicera och samverka med sina syskon. Inte sällan ser man hur de lite klumpigt tar kontakt genom att nafsa och slicka på varandra och på mig och Jonas. Nu är de nyfiknare än någonsin och när vi kommer in i hagen flockas de runt oss.

20180215_oberonÄter

Smakportioner

Under den gångna veckan har vi också påbörjat avvänjningen vilket innebär att vi börjat introducera fast föda för valparna för att de så småningom ska vänja sig av med modersmjölken. Vi började med små smakportioner av rå nötfärs utblandad med äggula. Det var supersmarrigt och gavs strax efter digivning ett par gånger per dag. Hittills har de ju bara sugit i sig mjölk och nu helt plötsligt ska de lära sig en ny teknik nämligen att slicka i sig maten. En annan nyhet är att mamma Chilli nu ger di stående vilket kräver en helt annan teknik för valparna. De trängs om spenarna som aldrig förr vilket förstås skapar konkurrens. Man ser tydligt att motoriken har utvecklats den senaste veckan.

20180215_valparDiar

Det är en spännande tid, helt klart. Och att sätta sig ner med en kaffe och bara iaktta beteende, personlighetsskillnader och de tillfälligheter som dyker upp i hagen är ett rent nöje. Det bjuds på många skratt kan jag lova. 🙂

Nästa vecka vidgar vi världen än mer genom att lära känna våra andra familjemedlemmar och vår hemmiljö.

Världen är så stor, så stor…