En kärleksresa till Belgien – Penny & Tweed
Vägen till Belgien och Pennys första riktiga långresa
I helgen begav vi oss ut på en snabb men oförglömlig resa till Belgien – och inte vilken resa som helst, utan en kärleksresa! Vår älskade Penny fick träffa stilige Tweed i charmiga Roosdaal, strax söder om Bryssel, och det sa klick nästan direkt.
Resan ner gick via Öresundsbron, färjan Rødby–Puttgarden och vidare förbi Bremen och in i ett vårgrönt Belgien. Med sig hade Penny sin trogna följeslagare och vapenbärare Randa, och tillsammans visade de att de är riktiga globetrotters. Färja, hotell, nya länder och restaurangbesök, allt togs med stort lugn och glatt humör.
Roosdaal mötte oss med mulen himmel den ena dagen och strålande sol den andra. Ett område fullt av vackra villor i samma färgton, men med varierad arkitektur och en härlig känsla av det genuina. Vi bodde på Ibis i Aalst – dagarna innan stadens enorma karneval drog igång – vilket gjorde parkering till ett mindre äventyr, men vi fann snabbt ro i friluftsparken Osbroek som bjöd på sköna promenader.
Hos Katrien Boonen, Tweeds matte, möttes vi som alltid av stor gästfrihet. Med både fika, mat, snacks och gott sällskap var det en ren njutning att vara där. Jag fick även återse Katriens andra jaktgolden – Scoob, Balou och Flo – alltid lika härligt. Katrien är en klippa i dessa situationer. Allt klaffade perfekt trots de små tidsramarna som parningar ofta innebär.
Mötet i Roosdaal och dagarna hos Tweed
Och mötet mellan Penny och Tweed… det var verkligen något speciellt. De fann varandra omedelbart – en vacker dans av respekt, nyfikenhet och glädje. Tweed visade sig vara en sann gentleman, lyhörd och ivrig, och Penny var både målmedveten och klok i sitt sätt att ta emot uppvaktningen. Det blev flera fina hängningar, och jag är supernöjd med deras samspel – både känslomässigt och ur ett avelsperspektiv.
Hemresa, avsked och förhoppningar framåt
Hemresan blev en lång men smidig sträcka upp till Travemünde där vi klev ombord på den nyrenoverade nattfärjan Nils Holgersson som tog oss hem till Trelleborg. För min del en nostalgitripp som väckte minnen från barndomens bilsemestrar med TT Line.
Nu håller vi tummarna. Har en bra känsla i kroppen att något är på gång – och visst var det svårt att skilja de två förälskade hundarna åt, särskilt med deras protester som gjorde lite ont i hjärtat. Men om allt går som vi hoppas får vi snart en kull full av arbetslust, glädje och charm.
Fortsättning följer… 😉
