Golden Retriever

Golden Retrievern tillhör rasgrupp 8 – Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar. Det är en apporterande fågelhund framavlad för att hämta fälld fågel som t.ex. fasan och and under jaktsäsong.

En retrievers snabba apportering av fågel och småvilt uppfyller en viktig del av jakten då svensk lagstiftning kräver att eventuellt skadeskjutet vilt ska avlivas så snabbt som möjligt. Retriever kommer från engelskan och betyder ”hämta tillbaka”, ett samlingsnamn som retrievrarna fått för deras förmåga att med stor passion och på effektivaste sättet hämta viltet oskadat. Golden Retrievern har en instinktiv kärlek till vatten och är en utmärkt simmare. De är lätta att träna i såväl vardagslydnad som tävlingsgrenar inom brukset. Golden Retrievern är känd för sin anpassningsförmåga till olika miljöer men trivs kanske bäst i för- och landsort. Rasens enorma popularitet som sällskapshund till trots är den i grunden en arbetande ras som kräver omfattande fysisk aktivitet och mental stimulans för att komma till sin rätt.

Historia

Golden Retrievern härstammar från gränstrakterna mellan Skottland och England där den avlades fram i slutet av 1800-talet. Apporterande fågelhundar hade funnits under lång tid men aveln baserades på funktion och de hundar som var föregångarna till retrievern kunde variera stort i utseende. Det var Lord Tweedmouth som 1868 lät para sin tik Belle, en Tweed Water Spaniel, med en gul Wavy-coated Retriever-hane vid namn Nous. Det resulterade i fyra gula wavy-coated valpar med namnen Crocus, AdaCowslip och Primrose. Tillsammans utgjorde dessa fyra valpar basen för avelsprogrammet och de ses idag som förfäder till alla Golden Retriever. 2018 firades rasens 150-årsjubileum räknat från just den kullens födelse.

Lord Tweedmouth som hade ett stort intresse för jakt och hundsport, hade en idé om att avla fram den perfekta jakthunden. Hans vision omfattande en spänstigare och kraftfullare hund än de befintliga retrievrarna, en som fortfarande skulle vara mild och träningsbar. Hans väldokumenterade stamböcker visar att han kom att korsa kommande generationer med sandfärgad Blodhund, Irländsk Setter, St. Johns Water Dog of Newfoundland och ytterligare två svarta Wavy-coated Retriever. Slutresultatet benämndes Yellow (och ibland Golden) Retriever och den växte snabbt i popularitet framförallt hos den skotska och engelska överklassen. Påståendet att Labrador Retriever skulle ha bidragit till rasbildningen finns det inga spår av i Lord Tweedmouths stamböcker. Rasen erkändes som ras av The Kennel Club 1913 och fick det slutgiltiga namnet Golden Retriever 1920 när rasklubben The Golden Retriever Club bildades.

The Friends of Guisachan

 

Utvecklingen från jakt- till sällskaps- och utställningshund

Under senare delen av 1900-talet blev Golden retrievern allt mer populär som sällskaps- och utställningshund. Istället för att aveln baserades på funktionella, jaktliga egenskaperna ändrades fokus till exteriöra egenskaper. Framför allt under 70- och 80-talet ökade rasens popularitet så pass att utställningsvarianten, den s.k. Showgolden, blev dominerande. Den exteriöra inriktningen bidrog starkt till att Golden retrievern på relativt kort tid förlorade egenskaper och förändrade utseende. Kroppen blev tyngre, huvud och nos blev kraftigare och pälsen ofta cremefärgad, längre och tjockare. Överlag prioriterades hundar med ett lugnt uttryck, mindre nyfikenhet och mindre jaktintresse för att passa in i utställningssammanhang och hemmiljö.

 

De ursprungliga jaktlinjerna

Golden Retriever som är avlade på de ursprungliga jaktlinjerna kallas vardagligt för Jaktgolden eller Working Golden Retriever. Jaktgolden är ingen egen ras utan en ”subpopulation – en ”typ” inom rasen. De få Golden retriever som idag är aktiva på jaktprov, working tests och på praktisk jakt är oftast avlade på jaktlinjerna. Men Jaktgolden är framgångsrik även inom andra områden inom brukset och kallas i vissa kretsar även för Bruksgolden. De förekommer ofta på tävlingsplan inom lydnad, rallylydnad, agility, nosework och freestyle. Men Jaktgolden är också populär som ledar- och terapihund och andra sorters assistanshund. Den är vanlig som räddningshund och förekommer också som narkotikahund och andra sorters sök- och spårhund. Alla dessa användningsområden gör jakttypen av Golden retrievern till en av världens bredaste hundraser. Värdefulla egenskaper som man strävar efter att bibehålla i aveln av Jaktgolden är den höga intelligensen och starka arbetsviljan, men även skärpa, samarbetsvilja (will-to-please), nyfikenhet, energi, uthållighet och lekfullhet (och därmed väldigt träningsbar).

 

Olika varianter av Jaktgolden

Vi vet att Golden Retrievern är uppdelad i två rastyper – show som är i absolut majoritet, och jakt som är i minoritet. Både Jaktgolden och Showgolden är i sin tur uppdelad i olika varianter. Den brittiska stammen i merparten av Europa och Australien, den amerikanska stammen i USA och den kanadensiska stammen i Kanada. Såväl på show- som på jaktsidan skiljer sig de olika stammarna åt i temperament och i utseende, ett resultat av att människan utvecklat populationerna relativt isolerat.

De egenskaper som jag valt att avla på i min uppfödning finner jag i de brittiska field trial linjerna. Kännetecknande för en brittisk field trial golden är intelligens, mjukhet och ”känslighet” – som gör den lyhörd och lättlärd. Detta i kombination med kraftfull arbetslust och stark ”will-to-please” gör att du får en mycket öppen hund som med rätt träning har lätt att lära och är väldigt formbar.

 

Jaktgoldens exteriör

Golden retrievern är långhårig med en tät underull som värmer och kyler beroende på klimat och ett yttre lager som ligger platt mot kroppen och avstöter vatten. Pälsens tjocklek kan variera stort mellan individer men generellt kan sägas att den ofta är tunnare hos Jaktgolden. Färgen varierar mellan creme, gul och guld. Färgspektrat ska spegla höstlövens färger under jaktsäsong och ett av Lord Tweedmouths ursprungliga mål var att få den linfärgad, likt vassen om hösten. Tvärtemot den generella uppfattningen har Jaktgolden i genomsnitt en högre mankhöjd än Showgolden, oftast p.g.a. de något längre benen. Men på grund av den smäckrare kroppen och det ofta smalare huvudet är däremot genomsnittsvikten lägre. Då Jaktgolden främst är avlad på sina funktionella egenskaper och rasens rasstandard mer beskriver den moderna Showgolden, har den sällan större framgång på utställningar.

 

Jaktgoldens beteende

Som beskrivits ovan har Jaktgolden medfödda egenskaper som gör den väldigt lämplig i arbete som kräver intelligens, snabbhet, uthållighet och stor arbetsvilja och följsamhet. Doktorand Ann­Sofie Sundman som ingår i Per Jensens forskargrupp vid Linköpings Universitet gick igenom MH-­data för omkring 2500 Golden och Labrador retriever. Resultatet är slående. Det är inte bara resultaten mellan jakt- och showvarianterna inom respektive ras som skiljer. Det gör även jaktvarianterna av Golden och Labrador. Delar av studien nedan.

Skillnader mellan jakt­ och utställningstyp hos Golden och Labrador retriever