Golden retrievern är en apporterande fågelhund som, tillsammans med flera andra apporterande raser, sedan länge utgör en viktig del av fågeljakten. Svensk jaktförordning kräver att en apportör finns med vid sådan jakt, och retrievrarna har fått sitt namn just för sin förmåga att med stort engagemang hämta vilt på ett effektivt och samarbetsvilligt sätt. Rasen älskar vatten, är en utmärkt simmare och låter sig lätt tränas i allt från vardagslydnad till olika hundsporter.
Golden retrievern anpassar sig väl till många miljöer men trivs kanske allra bäst i naturen och i en aktiv vardag. Rasen har blivit mycket populär som familjehund, och de flesta möter den nog i det sammanhanget. Samtidigt är det bra att komma ihåg att golden retrievern från början avlades för att arbeta tillsammans med sin förare. Många ägare vittnar om att den mår som allra bäst när den får använda både kroppen och knoppen. En golden uppskattar nämligen att få uppgifter som engagerar och utmanar.
Historia
Golden retrievern växte fram i gränstrakterna mellan Skottland och England under slutet av 1800-talet. Det var affärsmannen, politikern och tillika baronen Lord Tweedmouth som lade grunden till rasen genom ett målmedvetet avelsarbete. Hans tik Belle, en tweed water spaniel, och hanen Nous, en gul wavy coated retriever, spelade en avgörande roll. Deras avkommor – Crocus, Ada, Cowslip och Primrose – utgör de första kända grundhundarna och blev startpunkten för utvecklingen av den golden retriever vi känner idag.
År 2018 uppmärksammades rasens 150-årsjubileum vid ruinerna av Guisachan House i Skottland, där Lord Tweedmouth en gång påbörjade sitt avelsarbete.
Yellow retriever – en jakthund i adelskretsar
Lord Tweedmouth, som hade ett djupt intresse för jakt och hundarbete, ville utveckla en hund som kombinerade styrka, rörlighet och samarbetsvilja. Han dokumenterade sin avel noggrant och kom att använda flera raser i arbetet, bland annat irländsk setter, St. Johns water dog of Newfoundland – förfader till alla retrievrar – samt två svarta wavy coated retrievers.
Under de första generationerna kallades hundarna yellow retriever, och benämningen golden retriever användes bara i vissa sammanhang. Genom Lord Tweedmouths nätverk inom den brittiska adeln spreds rasen snabbt bland skotska och engelska gods. Han gav hundar till familj och vänner, däribland sin dotter Mary Marjoribanks, vilket bidrog till att rasen länge förblev relativt okänd utanför dessa kretsar.
Bilden: Den ärade Mary Marjoribanks, Lord Tweedmouths dotter, med antingen Cowslip eller Primrose, av första generationen yellow retriever.
Rasen erkändes av The Kennel Club år 1913 och fick sitt nuvarande namn golden retriever när The Golden Retriever Club bildades 1920. Under första hälften av 1900-talet var rasen fortfarande relativt okänd även i Storbritannien. Populationen var liten och golden retrievern förekom främst på gods och i jaktmiljöer där den uppskattades för sin arbetsförmåga.
Med tiden växte intresset, och rasen kom så småningom att utvecklas till en av världens mest omtyckta hundar.
The Friends of Guisachan
The Golden Retriever Club
Bilden: Ada, den första generationen av Yellow retrievers.
Målning av L.G. Goddard, 1873.
Raserna som format golden retrievern
St John’s water dog of Newfoundland
St John’s water dog of Newfoundland är en sen början av 1900-talet utdöd ras från Newfoundland i Kanada. Den användes under 1600- till 1800-talet huvudsakligen av de lokala fiskarna för att ta in fångst och fisknät men även för att transportera föremål mellan fartygen och för att simma med tampar när båtarna skulle lägga till. Under höstarna användes St John’s water dog även till apportering vid fågeljakt.
Det fanns två typer av rasen, en mindre, korthårig variant och en större, långhårig. De lokala fiskarna gjorde sig en extra hacka på att föda upp och exportera många hundar till Storbritannien. Den korthåriga varianten av St John’s water dog bidrog på så sätt till bildandet av labrador retriever medan den långhåriga bidrog till wavy coated retriever. Genom den senare utvecklades sen raserna flat coated och golden retriever.
I slutet av 1800-talet förbjöds hundar på de kanadensiska öarna vilket ledde till att St Johns dog så småningom försvann helt.
Wavy coated retriever
Wavy coated retriever som också är utdöd, var huvudsakligen de svarta, långhåriga varianterna av st John’s water dog som successivt började byta namn till wavy coated hemma i England. Den förekom i sällsynta fall även som gul. Senare kom rasen att utvecklas till flat coated retriever, i synnerhet efter att den korsats med väldigt retrieverlika settrar.
På Guisachan använde Lord Tweedmouth en gul wavy coated retriever vid namn Nous till sin första kull av golden retriever.
Tweed water spaniel
Tweed water spaniel är sen 1900-talets början utdöd som ras men beskrivs i publikationer som intelligent, modig, leverfärgad och atletisk med ett arbetssätt som mer liknar en retrievers än en spaniels.
Tweed water spanieln användes som apporterande fågelhund, främst i vatten. Rasen förekom nästan enbart i trakterna kring Berwick-upon-Tweed vid floden Tweed i Skottland. Rasen användes i det tidiga bildandet av raserna golden och curly coated retriever.
Eftersom mamman till den allra första golden retriever-kullen, Belle, var en tweed water spaniel har rasen lämnat ett tydligt och varaktigt avtryck på golden retrievern. Hanen Tweed var ytterligare ett exemplar av TWS som användes i andra generationen av golden retriever då han parades med Belles dotter Cowslip.
Irländsk setter
Irländsk setter användes inte i grundandet av golden men enligt den stambok som Lord Tweedmouth lämnade efter sig har en irländsk setter använts under rasens första årtionde.
Den setter som ska ha använts var av arbetstypen, både lättare och mer retrieverlik än dagens setter.
Utvecklingen från jakt till sällskap
Under senare delen av 1900-talet ökade rasens popularitet kraftigt, och golden retrievern etablerade sig som både familjehund och utställningshund. När efterfrågan växte kom avelsarbetet att i högre grad riktas mot exteriöra egenskaper, och under 70- och 80-talet formades en tydligare utställningsprägel inom delar av populationen. Denna utveckling ledde till variationer i utseende och temperament, något som syns i bildmaterial och dokumentation från perioden där hundarna gradvis fick ett mer harmoniskt, kraftfullt och ofta ljusare uttryck.
De ursprungliga arbetslinjerna
Parallellt med detta har de traditionella arbetslinjerna fortsatt att utvecklas. Dessa hundar, som i Skandinavien ofta kallas jaktgolden och i Storbritannien working golden retriever, utgör ingen egen ras utan en rastyp inom golden retrievern. I Sverige stamförs inte ursprunget på samma sätt som i vissa andra länder, men i exempelvis Tyskland registreras “goldens av jaktlig härkomst” som särskild upplysning.
Arbetslinjernas styrkor syns tydligt i miljöer där samarbete, snabbhet, intelligens och uthållighet efterfrågas. Hundar ur dessa linjer är aktiva inom jaktprov, working tests och praktisk jakt, men också inom många andra arbetsområden. De förekommer som ledarhundar, terapihundar, räddningshundar och specialsökshundar, och utmärker sig dessutom i sporter som lydnad, rallylydnad, agility, nosework och freestyle. Mångsidigheten har gjort jaktgolden till en rastyp med bred användning och god anpassningsförmåga.
Egenskaper som uppskattas i avelsarbetet är ofta arbetsvilja, samarbetsförmåga, lekfullhet, intelligens, energi och nyfikenhet – egenskaper som gör hundarna både formbara och engagerade i sitt arbete.
Variationer inom jaktgolden
Golden retrievern består idag av två huvudsakliga subpopulationer – en större utställningspräglad grupp och en mindre grupp jaktavlade individer. Inom båda finns dessutom geografiska variationer som utvecklats under lång tid. I Europa och Australien dominerar den brittiska stammen, medan USA och Kanada har sina egna linjer på både jakt- och utställningssidan. Skillnader i utseende och temperament beror främst på att avelsmålen varit olika och att populationerna till stor del utvecklats var för sig.
I min egen uppfödning har jag valt att arbeta med brittiska field-linjer. Dessa hundar kännetecknas av en kombination av intelligens, mottaglighet och en naturlig samarbetsvilja. Tillsammans med deras tydliga arbetslust och genuina “will-to-please” får man en öppen och lyhörd hund som med rätt träning blir mycket formbar och arbetsglad.
Jaktgoldens exteriör
Golden retrievern är långhårig med tät underull som skyddar mot både kyla och värme samt ett yttre täckhår som stöter bort vatten. Pälsens tjocklek varierar mellan individer och färgen betecknas alltid golden, med nyanser från creme till varmt guld. De traditionella färgerna har kopplingar till höstens nyanser under jaktsäsongen och Lord Tweedmouth uppskattade särskilt den linfärgade tonen som smälter in i landskapet.
Rasen är väl anpassad för arbete i vatten. Den kraftiga svansen fungerar som roder, underullen ger flytkraft och simhuden mellan tårna bidrar till effektiva simtag. Jaktavlade hundar har ofta en kroppstyp som främjar rörlighet och uthållighet, något som uppskattas vid arbete i terräng och vid apportering i vatten.
ägd av Mrs. W. M. Charlesworth
Jaktgoldens beteende och mentalitet
Jaktlinjerna har egenskaper som lämpar sig för uppgifter som kräver snabbhet, koncentration, uthållighet och tydligt samarbete. En golden från dessa linjer arbetar gärna nära sin förare, har en naturlig förmåga att lösa problem och visar ofta stor arbetsglädje.
Inom rasen arbetar både uppfödare och rasklubben aktivt för att främja trygg och stabil mentalitet. Mentalbeskrivningar som BPH och MH är värdefulla verktyg som ger en bredare förståelse för hundens beteende i olika situationer. Från 2025 finns även ett mentalindex som gör det möjligt att väga in både individens och släktingars beteendedata i avelsarbetet. Här på Rivenfield uppmuntrar vi alla våra valpköpare att genomföra BPH eftersom det bidrar till värdefull kunskap för framtida avel.
Forskning inom området, bland annat vid Linköpings universitet (se länk nedan), visar hur avelsurval påverkar hundars beteenden och mentala profiler. Sådan kunskap hjälper oss att långsiktigt värna de egenskaper som gör rasen så användbar i många typer av arbete.
Skillnader mellan jakt och utställningstyp hos golden och labrador retriever
Golden retriever i olika typer av arbete
Golden retrieverns framtid
Genom sin drygt 150-åriga historia har golden retrievern genomgått en fascinerande utveckling. Rasen formades ursprungligen med tydligt fokus på arbete vid vatten och apportering i varierande terräng, där samarbetet med föraren och hundens fysiska förmågor var avgörande. Med tiden har avelsarbetet breddats, vilket är en utveckling som också setts hos många andra hundraser. I dag beskriver rasstandarden både exteriör och funktion och speglar den mångsidighet som kännetecknar golden retrievern.
I takt med att samhället förändrats har även användningsområdena för många arbetande raser utvecklats, och golden retrievern är inget undantag. Det traditionella apporteringsarbetet är fortsatt en viktig del av rasens arv, men nya arbetsfält har tillkommit där samma egenskaper kommer till sin rätt.
Idag ser vi golden retrievern inom en mängd områden där intelligens, uthållighet, arbetsglädje och samarbetsvilja är värdefulla egenskaper. Räddning, patrull, assistans, narkotika- och specialsök, terapi- och pedagogiskt arbete samt olika hundsporter är bara några exempel.
Golden retrievern är i dag en bred och flexibel ras som både gör stor nytta och skänker glädje – i familjeliv, på jakt, på tävlingsplanen och i samhällets tjänst.
Av Thomas Flores
Källor:
- Centenary – The History of The Golden Retriever Club 1913-2013
- The Friends of Guisachan
- The Golden Retriever Club
- Lord Tweedmouth Studbook
- Wikipedia