Den långa vägen hem
Nu är vi äntligen ombord på färjan Stena Scandinavica. Men det var nära ögat att vi missade den. Om resan ner var en kamp mot progesteronet har hemresan varit en kamp mot tiden. Hela vägen från Hamburg upp till Kiel har det varit trafikstockning på grund av massiva vägarbeten. Stört mycket tung trafik som ska fram samt alla pendlare som ska hem på eftermiddagen. Tio mil i snigelfart är inte kul. När vi kom till hamnen ”Schwedenkai” var klockan 18:47 och båten skulle ha gått 18:45. Jag tog en infart som visade enkelriktat för att på snabbaste sätt komma fram passkontroll och biljettluckorna. Lyckligtvis höll de tre sista bilarna på att rulla ombord och jag hann precis ikapp dem. Bogvisiret stängdes sekunderna efter att vi parkerat. Puh, vilken stress.
Paus i Nortmoor
Förutom att bila på Autobahn har vi tidigare idag stannat till i bl.a. tyska Nortmoor där vi tog en promenad och kort fikapaus i den underbara höstsolen. Chilli och Mira var lite sömniga men vid gott mod. Reflekterar lite över allt som hänt de senaste dagarna och är verkligen nöjd med resultatet. Finns egentligen ingenting som kunde gått bättre och det är förstås en skön känsla.
De här två tjejerna är riktiga globetrotters nu känns det som. 🙂 Rastgården på färjan hem var än rymligare och hade en fin fondvägg… 🙂
En dröm har börjat gå i uppfyllelse och en lång resa börjar närma sig sitt slut. Imorgon har vi bara sista sträckan upp till Stockholm kvar, sen är vi hemma.
