Vandring med hund genom ett världsarv

Även hundar behöver semester. Och hundägare och uppfödare likaså. Sagt och gjort. Bilen packade jag på någon timme och så gjorde vi slag i saken. Jag har länge längtat efter att få fjällvandra igen och egentligen stod Åre och alla dess trails högst på listan, men vid lite efterforskning beslutade jag mig för att köra upp till Örnsköldsvik för att mjukstarta med att upptäcka Höga kusten. Mira har passerat året och precis fått A/A på höfter och UA på armbågar så jag kände mig trygg med att hennes leder var redo för lite längre vandringar.

På toppen av ett berg

Kan man bli mätt på utsikter och vacker natur? Jag tror inte det. Fast det vackra till trots värderar jag nog stillheten och friheten allra högst. Eller vad sägs om att sitta och njuta på toppen av ett berg med sina härliga hundar och bara lyssna till vindens sus i tallkronorna? Magiskt. Jag förstår verkligen att Höga kusten blivit till världsarv. Det som kanske mest imponerade på mig var hur landhöjningen med tiden flyttat vattenlinjen neråt och lämnat sån variation i vegetationen – myrmark, klapperstensfält, hällmarksskogar och vita sandstränder. Underbart. ❤️

Bilar mellan dagsvandringarna

Vida och Mira fick testa vad de nya klövjeväskorna från Hurtta gick för. De bar sin egen mat (bara dagsgivan), tuggben, gummiskålar och extrakoppel. Alltså inte speciellt tungt. Både selarna och väskorna satt stadigt och hängde med i svängarna och vi hade givetvis tränat med lite vikt inför vandringen. Husse ska bara komma ihåg att ta av dem innan han ger klartecken för bad… 🙈😂

Den här gången blev det inga övernattningar ute i det vilda utan vi valde att göra dagsvandringar och bila runt mellan pärlorna i Höga kusten. Ska man välja ut en enda sevärdhet tycker jag Skuleberget slår det mesta. Man tar sig upp antingen genom att bergsklättra eller ta linbanan, men med hundar väljer man såklart det tredje alternativet hikingvägen upp. Tar ungefär en timme i normalt tempo och med små pauser. Och de blir många för det är nästan obligatoriskt att stanna till och njuta av den fantastiska utsikten. En upplevelse i sig. Väl uppe åt vi våfflor alla tre. ☺️ Det visade sig att väldigt många har hunden med sig upp vilket förstås är superkul.

Från nationalpark till fiskeläge

En annan dag blev det skogsvandring i Skuleskogens Nationalpark. Där fanns så mycket fascinerande miljöer att man bara måste uppleva det själv. Slåttdalsskrevan är nästan overklig i sin katedralliknande utformning, och högst uppe på toppen av berget fanns en utsikt jag bara inte ville skiljas från. Rekommenderas verkligen.

Följande dagar bilade vi till Bönhamn och tog även färjan till Ulvön där vi vandrade upp till Sandvikens fiskeläge och övernattade i genuin fiskestuga från 1800-talet invid den vita sandstranden. Ännu en magisk upplevelse. Dagen efter upplevde vi Ulvö Hamns pittoreska lilla by. Kändes som ett norrländskt Österlen, eller möjligtvis Sandhamn, på något sätt. Nästan bara hundvänliga restauranger och caféer, och så klart en himla massa turister som vill klappa hund. 😜

Fantastiska Norrfällsviken

På fastlandet bodde vi i stuga på hundvänliga Norrfällsvikens Camping, en härligt vacker upplevelse. Tallskog uppvuxen på en klapperstens- och sandbank som rest sig ur Bottenhavet. Här fick vi till lite apporteringsträning över viken och på den intilliggande myren. Ja, lite hjärngympa måste vi ju få. 😉

Baksidan med att ge sig ut på vandring är att jag aldrig vill att det ska ta slut. Men efter drygt fem dagars vandring var vi redo för en annan typ av vila. Nu kommer det inte dröja lika länge tills nästa hiking. Vi planerar redan för nästa resa.