Den långa resan mot räddningshund har börjat

Ihållande regn och stundtals hård vind under nästan hela vårt sex timmar långa träningspass idag. I en månad har resan mot räddningshund pågått och vi har många, många månader kvar innan vi är klara, förutsatt att vi klarar oss hela vägen. En stabil grund måste läggas och i den ingår nu i början att jobba fram ett figurantintresse, att jag som förare ska lära mig läsa av min hunds markeringar på vindstigar, och så naturligtvis miljöträning.

…en tänkbar framtida arbetsplats, den som kan uppstå efter exempelvis en jordbävning eller ett terrorattentat

Det sistnämnda sker mest på tippar för deponi och återvinning där det ofta finns stora berg av betong, asfalt, armeringsjärn, tegel och annat skrot att kliva runt och klättra i. Precis som det låter är det en nästintill dystopisk miljö som är utmanande för såväl förare som hund. Den återspeglar en tänkbar framtida arbetsplats, den som kan uppstå efter exempelvis en jordbävning eller ett terrorattentat då människor kan behöva räddas ur rasmassorna.

Men just nu gjuter vi som sagt grunden. Det ska vara naturligt och roligt för Mira att krypa igenom och under, att hoppa upp på och över, att bli hanterad av mig och främmande personer, i alla tänkbara situationer, att ibland behöva gå före och ibland efter sin förare in i någonting okänt. Det modet bygger mycket på tillit och samarbete, den jag och Mira har i ryggen från apporteringen. Mira är ju en extremt miljötålig tjej som har en mycket god självkänsla och känner sig väldigt trygg i det mesta hon gör, så hittills har det rullat på fint.

Teamwork mellan förarna

Men det är inte bara hundarna som prövas. Vi förare ska ju inte bara gå i andra änden av kopplet och det krävs fler färdigheter än att kunna läsa av sin hund. Vi är hela 16 ekipage och en stor del av träningen bygger på samarbete och samordning mellan oss förare. Kommunicera, planera, genomföra, hitta effektiva lösningar och inte minst hjälpa varandra i olika situationer. Det är nyttigt och lärorikt, i synnerhet då vi kommer från olika bakgrunder och har erfarenhet av helt olika former av hundträning. Det är så häftigt att det i gruppen finns så oerhört mycket kunskap kring hund – lydnad, spår, sök, jakt, assistans, tjänst och andra hundsporter eller praktiskt hundarbete. Lägg till förarnas yrkeskunskaper från vården, ambulansen, brandkåren, polisen, säkerhet, skola, omsorg och massa andra vitt skilda områden i den privata sektorn, så har vi en gedigen samlad kunskapsbank att ge och ta ifrån.

Samarbetet oss förare emellan är också viktigt för att vi ska komma framåt, för en stor del av vår utveckling hänger på att vi tar egna initiativ till gemensam träning på fritiden mellan kurstillfällena. Hitta platser, tider, lösningar och att samordna alltsammans.

Sex timmar varje lördag under första halvåret och i veckorna flera timmars frivillig träning på eget initiativ. Det tar på krafterna. Nästa lördag kör vi sista gången innan jul och nyår. Efter ett kort uppehåll så kör vi igen några dagar in på 2020.

Fortsättning följer! ?