Rapport från Funktionskontrollen

Som många av er besökare vet är Mira och jag ett ekipage i nationella räddningsstyrkan – NUSAR. Det innebär regelbunden träning med nya utmaningar och olika förutsättningar i alla tänkbara miljöer, året runt. Syftet med träningen är att bibehålla och utveckla vår gemensamma förmåga att vara en resurs i räddningsstyrkan och därigenom samhället. Denna förmåga hos alla ekipage i styrkan prövas i ett årligt test för att säkerställa att NUSARs krav efterlevs. I år har testet fått ett nytt upplägg och nya regler och samtidigt bytt namn från NRT till funktionskontroll – FK.

I lördags var det dags för Mira och mig att göra vårt FK och här kommer en liten rapport från funktionskontrollen.

Funktionskontroll under löp

Det blev ett lite speciellt upplägg för oss eftersom Mira löper just nu. Då får man delta men starta sist på alla områden vilket innebar mycket väntan för oss. De övriga prövande delades upp i tre grupper och tilldelades varsitt domarpar och område och cirkulerade därefter tills alla ekipage hade prövats på samtliga områden. Mira och jag var med på samlingen kl. 08:00 på morgonen och fick sen vänta tills strax efter 15:00. Då var alla färdiga och Mira och jag fick starta. Det blev ingen vila eller omladdning mellan områdena för oss utan vi körde allihop i ett svep. Det var tufft, främst för att vi inte fick möjlighet att ladda om eller ens hämta andan. Mira tyckte nog mest att det var superkul att äntligen få jobba.

Allt vi finslipat på

Det tog en dryg timme för oss att genomföra alla områden. Tycker vi hade ett superfint samspel rakt igenom. Ytsöket tog hon med sin sedvanliga stil – med full kraft och fart, ändå lyhörd på pipan och lättdirigerad, som alltid. Koppelsöket var omfattande men även där jobbade hon otroligt noggrant och uthålligt och med ett fint driv. En av legorna var riktigt klurig och hon fick jobba länge på den, minns inte hur många varv runt containern vi gjorde till slut. Glad för den noggrannheten. På sista området, när jag trodde Mira skulle vara som tröttast, då flög hon fram i rasmassorna och jag tror hon aldrig varit så noggrann innan markering. Sammanfattningsvis satt allt vi finslipat på de senaste månaderna perfekt. Oerhört tacksam för det.

Godkänd på alla punkter

Efter en trevlig gemensam middag med alla deltagare på lördagskvällen stupade jag och Mira i säng på hotellet. Vet inte vem av oss som snarkade högst, men gott sov vi – med en bra känsla i kroppen. Eftersom hälften av alla prövande ekipage gick upp på lördagen och resterande på söndagen fick vi alla vänta på resultatet av FK tills alla genomfört det. På söndag eftermiddag fick vi äntligen veta att vi blivit godkända. Protokollet visar att vi är godkända på alla punkter och speciellt Mira fick mycket fina omdömen som ”härlig hund med stor arbetsglädje och med fina markeringar” och ”ett mycket bra sökarbete”.

Visst är en löptik tjänstduglig!

Det är första gången vi gör prov under löp så jag är glad för den erfarenheten och samtidigt stolt över att Mira jobbade så bra. Jag hade å andra sidan inte väntat mig något annat resultat – jag litar på hennes ”work mode” till hundra procent. Jag har aldrig behövt behandla vare sig henne eller någon av mina andra tikar annorlunda när de löper. Mira har alltid fått arbeta vare sig det gäller apportering, lydnad eller räddning och det oavsett om hon löper, är skendräktig eller inte. Hon är ett kvitto på att en löptik kan vara precis lika tjänstduglig som annars.

Jag har frågat ”de gröna” i Försvarsmakten hur de gör med sina patrullhundar. Om tiken skulle löpa görs ingen skillnad hos dem utan alla ekipage är tjänstpliktiga vid krigsplacering. Skulle ett problem uppstå så löser man det. Jag hoppas att SBK Räddningshund också inser att om det finns hanhundar som inte klarar av att arbeta skarpt med löptik i samma område så är det där bristen sitter. Det är något som behöver tränas och inte undvikas. I de träningsgrupper jag varit med i har vi alltid kört löptikar sist men vi har ofta haft hanhundförare som velat köra efter löptik för att pröva sina hanhundar. Det är så vi utvecklar dem. För mig är det en självklarhet att mina hanhundar förstår vad ”work mode” innebär. Då gäller bara arbete, inget annat, oavsett vad. Det borde vara en självklarhet, i synnerhet för tjänstehundar.