Kapitel 2: Valpen i sitt nya hem
Lathund för det viktigaste
- Gör ägaranmälan till Svenska Kennelklubben
Detta gör vi tillsammans när du hämtar valpen. Antingen online eller så lägger vi anmälan på lådan. Ägaranmälan innebär att hundens mikrochipnummer blir kopplat till hunden och ävcen dig som ägare. Hunden kommer med i SKK:s DjurID där hundar kan identifieras om de blir upphittade. - Gör ägaranmälan till Jordbruksverkets hundregister
Detta gör du själv online med ditt BankID när du har hämtat valpen. Obligatoriskt enligt svensk lag för hundar boende i Sverige. - Försäkra valpen omgående
Valpen är försäkrad i Agria genom sin mamma de första sex levnadsveckorna och därefter ger vi varje valp en individuell försäkring i Agria som varar tills att du hämtar valpen. Om du väljer att ta över försäkringen får du i god tid ett bra erbjudande av vårt försäkringsombud genom oss. Vill du ha en annan försäkring ordnar du detta själv.
Första tiden i det nya hemmet
När valpen kommer hem är det viktigt att den får tid att i lugn och ro lära känna sin nya miljö och människoflock. För valpen är allt nytt – dofter, ljud, människor och omgivningen. Vid åtta veckors ålder är valpen som mest mottaglig för att knyta nya sociala band, och det ska den först få göra med dig och din familj. Vänner, släktingar och grannar får vänta med besök ungefär en vecka för att ge valpen en lugn start.
För att bygga en stark relation från början, sätt dig gärna på golvet och låt valpen komma till dig i sin egen takt. Den kan lukta, klättra och undersöka dig på sina villkor. Låt också valpen utforska hemmet på egen hand, men håll ett öga på den utan att ingripa i onödan. Se till att farliga eller ömtåliga föremål är undanplockade, då valpar gärna undersöker saker genom att bita på dem.
Under de första nätterna kan valpen behöva närhet för att känna sig trygg, eftersom den tidigare haft syskon och mamma som trygghet. Placera valpens bädd nära din säng så att du kan lugna den med handen, eller sov själv på en madrass bredvid valpen. Om valpen hittar en plats i hemmet där den känner sig trygg, låt den vila där i lugn och ro.
När kan vi bjuda hem besökare?
Efter ungefär en vecka, när valpen börjar känna sig hemma och har skapat en relation med sin nya familj, kan du börja ta emot besök. De första fyra veckorna är avgörande för valpens förmåga att knyta an till människor och djur, så det är viktigt att valpen inte isoleras. Låt valpen träffa snälla, vaccinerade vuxna hundar, eftersom den ännu inte har fullt skydd mot smittsamma sjukdomar. Det är viktigt att valpen får social kontakt med andra hundar innan 12-veckorsvaccinationen.
När det gäller att möta människor, låt valpen ta initiativet till kontakt. Tvinga aldrig fram möten, och se till att barn inte jagar valpen. Vi människor kan verka stora och skrämmande för en liten valp, så det är viktigt att den själv får styra interaktionen. Om valpen inte vill hälsa, be besökarna backa och sätta sig på golvet – ofta kommer valpen fram av sig själv då.
Så blir valpen rumsren
Redan från början har valpen instinktivt sökt sig till en specifik plats för att uträtta sina behov, något vi såg redan när de började klättra över kanten på valplådan. Fortsätt på detta spår genom att välja en specifik plats utomhus för valpen att göra sin toalett. Om du bor i villa, kan du avgränsa en liten hörna på tomten som toalettplats. Bor du i lägenhet, välj en närliggande gräsplätt och gå dit varje gång. Stanna kvar och låt valpen nosa runt. När valpen kissar eller bajsar, säg ordet “kissa” eller “bajsa” och ge beröm – det hjälper valpen att koppla ihop orden med handlingen, och senare kan du använda dem som kommandon. När valpen har gjort sina behov, gå tillbaka inomhus eller byt plats för att göra det tydligt att toalettbesöket är avslutat. Undvik att låta valpen leka på toalettplatsen, för att hålla rutinen enkel och tydlig.
Rasta valpen i förebyggande syfte – direkt efter att den har ätit, druckit, lekt eller sovit. Var uppmärksam på signaler som att valpen går till dörren eller piper, det kan vara tecken på att den behöver gå ut. Beröm när valpen visar dessa signaler för att uppmuntra den att “förvarna”. Trots att du är uppmärksam kan olyckor hända – valpar har inte full kontroll över blåsan. Om olyckan är framme, ta först lugnt ut valpen till rastplatsen och torka sedan upp utan att göra någon stor sak av det.
En praktisk idé är att ha en burk med godis vid dörren där du släpper ut valpen. När den har gjort sina behov, kalla in den och belöna med en godbit. Detta lär valpen att det är positivt att snabbt komma in igen efter toabesöket.
Se till att hålla rastplatsen ren för att uppmuntra valpen att fortsätta använda den. När det gäller nattrastningar, kan du förebygga detta genom att rasta valpen sent på kvällen och tidigt på morgonen. Om valpen ändå väcker dig på natten, kan det vara ett tecken på att den verkligen behöver gå ut.
För hanhundar är det bra att vara extra uppmärksam när de blir äldre och börjar markera revir genom att skvätta på promenader. Detta kan bli en vana som är svår att bryta senare, särskilt om du planerar att träna eller arbeta med hunden. När hanhunden börjar lyfta på benet, försök att undvika att låta honom markera. Låt honom kissa vid ett eller två tillfällen på promenaden och avled om han försöker markera. Så småningom kommer han att förstå att det är bättre att kissa ordentligt än att skvätta lite här och där.
Lyssna och följ
Det är viktigt att du fortsätter där vår träning slutade innan valpen flyttade hem till dig. Vi har kallat på valpen genom att locka med leksaker, klappa i händerna och använda en glad, mjuk röst. Nu när du förmodligen har döpt din valp, är det dags att börja träna den att lyssna till sitt namn, bli följsam och komma när du kallar.
- Locka på valpen och ta några steg ifrån den, och belöna den direkt när den börjar komma mot dig. Använd en glad röst och ge beröm, smek, lek eller en godbit när valpen kommer fram till dig.
- Belöna alltid valpen när den spontant söker ögonkontakt, kommer mot dig eller går vid din sida. Varje interaktion med dig ska vara positiv – använd glad röst och belöningar för att förstärka detta. När kontakten med dig är kopplad till positiva upplevelser känner valpen sig trygg, vilket är grunden för ett bra förtroende och en stark relation.
Blanda in träning i det dagliga umgänget, både ute och inne. Korta träningspass flera gånger om dagen fungerar bäst.
Lek och lär
Valpen lär sig jättemycket och utvecklar sitt språk under lek med andra hundar. Dock medför leken viss skaderisk så håll alltid ett vakande öga och låt valpen leka med jämngamla och jämnstora valpar och med måtta. En annan risk är att valpen tycker leken med andra hundar är så rolig och värdefull att du som ägare blir mindre intressant. Därför är det jätteviktigt att du också leker med din valp så att den lär sig leka med människor. Så bygger du en god grund till en bra relation. Ni lär er kommunicera och förstå varandra vilket förstärker de sociala banden er emellan. Hur ni leker beror förstås på valpens personlighet men några tips är kurragömmalekar, jaga ifatt husse/matte, busiga och glädjefyllda “brottningslekar”, olika lekar med föremål eller godbitar och så vidare. Undvik alla former av att jaga valpen. Om den visar tendenser att vilja smita iväg med något under lek, försök nonchalera, vänd dig om och gå åt andra hållet. Då signalerar du att det är ointressant när valpen springer iväg och den kommer sannolikt att springa efter dig.
Uppmuntra till apportering
Detta gäller i första hand för våra golden retriever men apportering skadar förstås inte att träna in även om du har en grand danois.
Att komma bärande på alla möjliga föremål är en del av retrieverns identitet. Det är resultatet av århundraden av avel där apporterande egenskaper har främjats. En golden retriever är väldigt stolt över att bära på saker och det är viktigt att vi är ödmjuka och visar respekt för den egenskapen.
- Uppmärksamma och ge alltid beröm om valpen kommer med något i munnen, oavsett vad. Ord som “Braaaa!” och “Åh, va fiiiin!” med glad röst ger valpen en positiv upplevelse av att komma till dig med föremål. Du kan ha en godbit i beredskap om valpen inte vill släppa föremålet.
- Om du lyckas lossa föremålet från munnen, säg tack, ta föremålet och ge sen tillbaka föremålet med ett varsågod. På det sättet lär sig valpen att den inte förlorar något på att ge föremålet till dig eftersom den får tillbaka det.
- Om valpen kommer med något olämpligt, t.ex. en sko du är rädd om, ge beröm och byt ut den mot ett annat föremål, t.ex. en tross, och lek upp intresset så att det nya föremålet blir intressantare.
- Om valpen tvärtom springer iväg med saker och vill ha dem för sig själv vänder du bara ryggen till och tar upp en annan leksak och låtsas leka med. Valpen kommer med stor sannolikhet att bli nyfiken och komma.
Grundövningar
- En kul variant av apporteringslek som kan göras både inomhus och utomhus är att leka med två bollar som växelvis rullas iväg ett kort stycke på marken eller golvet. När valpen tar den ena bollen lockar man på den samtidigt som man visar att man har en till boll i handen. Kommer valpen tillbaka med bollen i munnen är det bra, men släpper den bollen på vägen tillbaka så gör det ingenting. Efter några gånger bär den kanske tillbaka den. Om valpen vill behålla bollen för sig själv, lägger sig och tuggar på den eller går iväg åt ett annat håll, bör den inte få någon vinning av detta. Ibland lönar det sig inte att locka på valpen i den situationen eftersom den då kan bli ännu mer angelägen om att vilja behålla bollen. Nonchalera istället valpen genom att sätta dig med ryggen mot den och lek själv med den andra bollen eller vänd ryggen till och rör dig bort från valpen, så blir den i regel nyfiken och kommer.
- Lägg dig på golvet bredvid valpen (gärna när den varvat ner, kanske efter att den sovit en stund). Bestäm dig för ett bestämt föremål t.ex. en ihoprullad strumpa. Låt valpen ha den i munnen och vid tillfälle tar du emot den och berömmer med glad och mjuk röst. Därefter får valpen tillbaka den. Håll på så där några gånger. Låt det gå lugnt och långsamt till. Det här är er stund ihop. Hantera strumpan som om den vore det allra finaste ni har. Tillsammans. Ibland håller ni den tillsammans och valpen ska känna sig trygg med att ni har den ihop. Om valpen börjar dra och kampa släpper du den för att markera att det inte är någon kamp. Uppmuntra när den vill ge dig strumpan igen. Gör detta ofta, minst en gång om dagen och låt det bli en stund där ni “bondar” och som valpen längtar till. Det här är grunden till apportering. Ni har strumpan tillsammans, ni är ett team – du och valpen.
Undvik:
- Banna aldrig valpen för att den kommer bärande på något olämpligt. Är det något väldigt olämpligt (t.ex. något farligt) så bemöt istället med att locka med ett annat föremål.
- Kasta inte pinnar, kottar och liknande i skogen och i sjön. Vi vill inte göra valpen ännu mer “pinntokig”. Ett frenetiskt kastande leder inte någonstans utan riskerar bara att stressa upp hunden i onödan. Kommer den dock in till dig med en pinne, beröm och ta emot men ägna sen inte pinnen någon större uppmärksamhet. Detta är något vi är noga med att tala om för barn då de gärna leker genom att slänga saker till hunden.
- Kampa inte med föremål! Detta kan leda till att valpen får en hård mun och kan stärka behovet av att “äga” föremålet vilket i sin tur kan leda till problem med avlämningar framöver.
- Jaga aldrig någonsin en valp även om valpen ser ut att gilla att bli jagad. Då belönar och befäster du ett beteende där valpen springer iväg ifrån dig eller håller avstånd. Gör tvärtom, låt valpen jaga dig istället och belöna rikligt när den hunnit ikapp dig. Det här är en viktig relationsgrund till apporteringen och inkallningen.
Sylvassa tänder
När kullsyskonen leker med varandra är det naturligt att de biter på varandra. Men på oss människor gör de sylvassa tänderna ont och valpar förstår inte det. När valpen lekfullt börjar bita i händer eller byxben bör den lära sig att vi människor leker på ett annat sätt. Du kan avleda genom att ge valpen en leksak eller kasta iväg leksaken eller lite godbitar. Ett annat sätt att få valpen att hejda sig är att säga “aj” med bestämd röst. Så snart den släppt greppet kan den få något annat som är tillåtet att bita på.
Ägande och vaktande beteende
På Rivenfield har vi redan när valparna diade sin mamma vant dem vid beröring när de åt. Senare när de började äta foder i skål gjorde vi samma sak, klappade och pratade och höll i matskålen medan de åt. Om valpen mot förmodan skulle visa vaktande och försvarande beteende i samband med mat och godis bör ni stoppa detta så snart som möjligt genom att träna den på samma sätt. Låt valpen sitta i din famn och tugga på ett ben medan du håller i det, eller sitt på golvet och ha matskålen i ditt knä eller mata direkt från handen. Om valpen visar samma beteende fast med leksaker bör du plocka bort dem och endast använda dem vid samarbetslekar.
Hantering och avslappning
Valpars klor växer olika snabbt men ha för vana att klippa dem någon gång i veckan. Håll valpen i famnen medan en klo i taget klipps. Mellan varje klo kan du ge en godbit ur en skål placerad i närheten. Smekningar på bringan kan få valpen att slappna av och känna sig trygg. Om valpen sprattlar och busar bör den inte släppas ner förrän den slappnat av. Passa gärna på att sköta kloklippningen då valpen är naturligt lugn. Valpen ska i första hand uppleva att det är mysigt att bli ompysslad och känna sig bekväm i situationen.
Förutom vid kloklippning och annan hantering i din famn kan det förstås behövas träning i andra situationer. Till exempel att valpen ska fås att koppla av och sitta eller ligga stilla bredvid dig i olika miljöer. Lär valpen tidigt att också kunna observera utan att agera. Det är också praktiskt att inte låta valpen ta allt för många egna initiativ som att exempelvis springa före ut eller in genom dörren eller kasta sig på matskålen innan du hunnit ställa ner den. Det handlar om att få hunden att förstå att ingenting kommer att hända innan den “samlat sig och gått ner i varv”. Det är ett effektivt sätt att få valpen att koppla av. Inomhus är det bra om valpen har en egen bädd där hen på tillsägelse eller på eget initiativ kan gå och lägga sig och koppla av. Vi har själva använt en öppen canvasbur som använts både i hemmet såväl som ute på träning och i bilen. Genom att “bädden” är mobil blir det en trygg plats för valpen oavsett miljö och sammanhang. Observera att hundar enligt lag aldrig får förvaras i stängd bur inomhus, vare sig nattetid eller när den lämnas ensam. I hemmet måste buren alltid vara öppen (på vår canvasbur har vi rullat upp minst två “väggar” och fäst dem med kardborreband). Buren får dock stängas när den är placerad i bil eller på tävling eller träning. Börja med att lyfta valpen och lägga den i sin bädd när den är naturligt trött och vill sova. Kom ihåg att när valpen ligger i sin bädd ska den lämnas ifred. Man kan med fördel ha en lättvättad fäll i bädden och denna fäll kan enkelt tas med när valpen ska tränas att ligga stilla och koppla av i andra miljöer.
Miljöträning
Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är med miljöträning och att den påbörjas i tidig ålder, gärna direkt efter att du fått hem din valp. Försök samla erfarenheter från olika miljöer redan innan valpen blivit 4-5 månader gammal – just i den åldern visar många valpar försiktighet i främmande situationer. Det handlar naturligtvis inte om att stressa igenom så många miljöer som möjligt utan mer om att ta sig tiden att slå sig ner på en parkbänk på torget, eller sätta sig på en stubbe i skogen, med valpen med sig i miljön. Valpen känner att du är lugn och avkopplad och du låter den ta in alla intryck i form av syn, ljud, lukter och undersöka främmande föremål och underlag. Om du har flera hundar är det viktigt att du miljötränar valpen ensam så att den får stå på egna ben, vara trygg med bara dig, samtidigt som du minskar risken för att den “tar efter” en vuxen hunds reaktioner.
Börja gärna med lugna miljöer, ta med valpens filt som den kan ligga på och ge den ett ben att gnaga på. Anpassa de olika miljöerna främst efter dina
behov men också med inriktning mot eventuell framtida “arbetsmiljö”. Att valpen blir sömnig efter ett tag tycker jag är ett bra kvitto på att den tar miljön med ro.
Bara din fantasi sätter gränser, men här är några exempel på miljöträning:
- Följ med på andras träningar och sitt med din valp och iaktta de andra hundarna.
- Vistelse i stadsmiljö, trafik, buller och stök.
- Besök ett hundvänligt café.
- Besök en strand vid en sjö.
- Åka buss, bil och tåg.
- Gå över en smal bro eller spång.
- Gå igenom ett varuhus (som accepterar hund), centralstation, ankomsthall på flygplats, torgmarknad och liknande.
- Vara med när du påtar i trädgården.
Ensamhetsträning
För att valpen ska vänja sig vid att vara ensam behöver du redan tidigt träna den på att bli lämnad korta stunder. Börja med att kasta ut några godbitar på golvet och medan valpen är upptagen med dem, går du in i ett annat rum och stannar där en kort stund, kanske en minut. Poängen med godiset är att valpen ska associera ditt lämnande med något positivt, så det är viktigt att den faktiskt märker att du går. Om den inte ser dig lämna kan den bli orolig när du plötsligt är borta.
När du kommer tillbaka, ignorera valpen och fortsätt med det du höll på med. Genom att inte göra en stor sak av din återkomst lär du valpen att det är helt naturligt och lite ointressant att du kommer och går. Efterhand kan du börja förlänga de stunder du lämnar valpen och inkludera aktiviteter utanför ytterdörren, som att hämta posten eller slänga sopor. Försök att passa på när valpen är lugn och ge den gärna något att sysselsätta sig med, som ett märgben, när du kommit upp i längre frånvarotider.
Var får valpen vara och vad får den göra?
Det är bra att tidigt bestämma var valpen får vara och vad den får göra i hemmet. Ska den få vara i soffan eller sängen, eller inte? Det kan vara mysigt att ha en liten valp i sängen, men det kan bli annorlunda när den är vuxen. Samtidigt kan de band man knyter med sin hund genom att sova tillsammans med den växa sig otroligt starka. Diskutera hemma och var konsekventa med reglerna från start. Till exempel, ska valpen få tigga vid bordet eller ta mat från köksbänken? Hundar mår bra av tydliga regler, då blir det enklare för dem att förstå vad som gäller.
Hos oss får hundarna inte vara i soffan eller sängen om de inte har fått tillåtelse. De måste vänta på ett “varsågod” innan de får äta eller gå in och ut genom ytterdörren – särskilt praktiskt när tassarna är smutsiga. Hundarna får aldrig ta mat på eget bevåg och de får inte tigga när vi äter. Det kan låta som många regler, men det handlar om att sätta tydliga gränser som skapar struktur och trygghet för hundarna.