Kapitel 4: Vaccin, hygien & hälsa

Grundvaccination

När valpen levereras vid åtta veckors ålder har den precis blivit grundvaccinerad med DHPPi, dvs. mot valpsjuka, parvovirus, hepatit och kennelhosta. Innan dess har valpen ärvt antikroppar mot dessa sjukdomar från mamman som också varit fullt vaccinerad.

Innan valpen får sin påfyllnadsdos vid 12 veckors ålder (och fram till 10 dagar därefter) bör du undvika platser där många hundar vistas som t.ex. brukshundklubbar, hundrastgårdar etc. Låt inte valpen hälsa på eller leka med främmande hundar. Däremot är det mycket viktigt att valpen får träna upp sitt sociala språk med andra hundar så välj gärna ut vuxna hundar som du känner i din bekantskapskrets och som du vet är vaccinerade mot ovanstående sjukdomar (tas vart 3:e år) samt kennelhosta (tas en gång per år).

Påfyllnadsdoser

Vid 12 veckors ålder ska valpen ha dos två av den ovanstående vaccinationen (DHPPi). Ca 10 dagar efter denna påfyllnadsdos kan valpen börja träffa främmande hundar och det är inte längre en fara att besöka hundrastgårdar, klubbar etc.

Vid ett års ålder är det dags för nästa besök hos veterinären för den tredje dosen av DHPPi. Efter denna påfyllnad är hunden fullt vaccinerad för minst tre år framåt. Det rekommenderas dock ett veterinärbesök per år, förslagsvis när hunden fyller år, för påfyllnad av vaccinet mot kennelhosta (KC Vet.) då skyddet är 1-årigt.

Avmaskning

Valpen bör avmaskas regelbundet, främst mot spolmask (rundmask) som är mycket vanligt hos hundvalpar. Valpen har avmaskats kontinuerligt hos oss med preparatet Banminth^® (vid 3 veckor och 5 veckor, sedan med Axilur^® vid 7 veckor) eller (vid brist på Banminth) har vi använt Flubenol^® (vid 3 veckor och 7 veckor).

Nästa avmaskning efter leverans sker vid 12 veckors ålder men låt det gärna gå en vecka mellan avmaskningen och DHPPi. Du köper då Axilur^® vet. 500 mg på Apoteket och följer anvisningarna. Axilur^® är verksamt mot rundmask och bandmask (som valpar kan få genom att de stoppar i sig allt möjligt ute i naturen).

Vuxna hundar avmaskar man bara vid behov. Hundar som är mycket ute i skog och mark, som äter allt möjligt när de är ute, som används i jakt, eller som vistas mycket bland andra hundar såsom i en kennel, på hunddagis osv. behöver ofta en mer regelbunden avmaskning. Rådgör med din veterinär. Det är viktigt att man inte avmaskar den vuxna hunden i onödan, det går t.ex. inte att avmaska i förebyggande syfte. Kollamasken säljs på apotek och är en produkt där du skickar in ett träckprov till ett laboratorium och får svar om din hunds maskstatus. När du reser till vissa nordiska länder som t ex Norge och Finland med din hund krävs det att du har avmaskat hunden mot dvärgbandmask. På Jordbruksverkets hemsida finns aktuell information om krav vid in- och utförsel av hund över landsgränsen.

Kennelhosta

Kennelhosta är ett samlingsnamn på olika typer av influensor som kan drabba hundar. De orsakas av både bakterier och virus och det finns olika stammar. Kennelhosta kännetecknas ofta av att hunden hostar och/eller nyser. Det är inte farligt och oftast har symptomen försvunnit inom någon vecka. Som namnet antyder drabbar den ofta hela kennlar eftersom den är extremt smittsam. Vid tävling, prov, kurs, utställning och beskrivning tillämpas ofta mycket strikta regler om att hundar med symptom inte får deltaga. Vaccinet mot kennelhosta är effektivt och skyddar mot sjukdom till ca 80 procent. Vaccinet Nobivac Pi har skydd mot en virusstam medan Nobivac KC Vet. har skydd mot två. Det förstnämnda ingår i grundvaccinet Nobivac DHPPi och det andra kan fås som en ”puff” i nosen. Vaccinationen mot kennelhosta måste förnyas årligen.

Rabies

Det blir allt vanligare att vi reser utomlands med våra hundar. För att kunna göra det inom EU måste hunden vara vaccinerad mot rabies samt ha ett pass för sällskapsdjur. Rabiesvaccinet kan tas tidigast vid 12 veckors ålder och veterinären utfärdar passet. Efter vaccinationen måste det gå 21 dagar innan hunden får resa utomlands (veterinären anger i passet vid vilket datum hunden tidigast får resa). Numera behöver hunden bara en dos och vaccinationen skyddar mot sjukdom i tre år. Om det skulle uppstå ett glapp mellan vaccinationerna måste du återigen vänta 21 dagar innan resa så det är klokt att förnya i god tid. Observera att hundar utan giltig vaccination ofta avlivas vid gränskontrollen.

Leptospiros

Leptospiros är en infektion som orsakas av bakterier av släktet Leptospira. Tidigare har sjukdomen mest förekommit i tropikerna och i Sydeuropa. På grund av klimatförändringarna har sjukdomen dock fått fäste i den södra halvan av Sverige. Den sprids genom urin från gnagare och har orsakat dödsfall hos hund. Eftersom leptospiros är en sjukdom som ökar rekommenderar vi att du vaccinerar din hund årligen. Gärna i samband med kennelhostevaccineringen.

Herpes

Normalt är en mycket stor del av hundpopulationen bärare av herpesviruset. Hundar smittar varandra vid hundmöten, träningar, klubbar och liknande och de visar sällan några symptom alls. Om en tik lever väldigt isolerad från andra hundar och troligtvis inte bär på viruset kan hon behöva vaccination i förebyggande syfte, vid två tillfällen under dräktigheten. Det är i synnerhet valparna som är i fara vid en herpesinfektion hos tiken. Ofta föds de döda eller dör inom något dygn efter födseln. Herpesvaccination minskar risken för detta.

Vaccinationslathund

Vaccination	Läkemedel	När?
Grundvaccination dos 1	Nobivac DHPPi Vet.	Vid 8 veckor (görs hos oss)
Grundvaccination dos 2	Nobivac DHPPi Vet.	Vid 12 veckor
Grundvaccination dos 3	Nobivac DHPPi Vet.	Vid 1 år
Grundvaccination påfyllnadsdoser	Nobivac DHPPi Vet.	Vart tredje år från 4 års ålder
Kennelhosta	Nobivac KC Vet. eller Nobivac Pi	Pi ges årligen från 2 års ålder (innan dess ingår den i DHPPi). KC Vet kan tas årligen från 12 veckor.
Leptospiros	Nobivac L4	Dos 1 från 6-9 veckor, dos 2 en månad senare, därefter årlig påfyllning
Rabies	Nobivac Rabies	Från 12 veckors ålder, därefter vänta 21 dagar innan resa
Herpes	Eurican Herpes 205	Endast vid dräktighet enl. schema

Tassvård

Valparnas klor har klippts ca en gång i veckan hos oss och det är viktigt att du tar vid där vi slutade genom att fortsätta vänja valpen vid att bli hanterad av dig. Att lämna in valpen för kloklippning är inte en bra idé. Det ligger ett mycket stort värde i att du som hundägare lyckas vinna din hunds förtroende vad gäller alla former av hantering. Kloklippning är ett perfekt och viktigt tillfälle att bygga ett sånt förtroende mellan dig och din valp. Klipp klorna en gång i veckan så håller du tillbaka pulpan inne i klon. Om klorna växer sig långa kan de dels brytas vilket kan bli en både smärtsam och kostsam historia, dels växer sig pulpan längre vilket förhindrar att kunna hålla klorna korta. Vi har som grundregel att klorna aldrig ska höras mot golvet när hunden går. Så korta ska klorna vara.

Sprickor kan orsakas av allt för torra och dammiga underlag eller saltade vägar på vintern. Det finns tassalva på apotek och i djuraffärer att smörja in trampdynorna med vid behov. Tassarna är en väldigt utsatt del av kroppen hos en arbetande hundras. De kliver på taggar, brännässlor, skär sig på snäckor i vatten och andra vassa föremål på land. Ju torrare trampdynorna är, desto mindre elastiska blir de och då ökar också risken för sår och rispor. Vi använder nutrolinolja i kosten i förebyggande syfte. Nutrolinolja har en fantastisk förmåga att inifrån motverka torrhet i både hud, päls och på trampdynorna.

www.nutrolin.se

Köldkramp är vanligt under kalla vinterdagar med mycket snö. Har hunden dessutom legat still innan den kommer ut i kyla kan den mycket lätt få köldkramp i tassar och ben. Du kan på ett enkelt sätt förebygga detta genom att värma upp hunden så att blodcirkulationen kommer igång innan ni går ut. Du kan även massera tassarna eller använda hundskor om ni ska vara ute länge, i synnerhet om ni inte ska hålla er i rörelse.

Hos golden retriever kan pälsen mellan trampdynorna växa sig lång vilket kan leda till att hunden halkar på golven inomhus eller att det fastnar is och snö mellan trampdynorna på vintern. Använd en sax eller trimmer och ansa tassarna någon gång i månaden för att hålla pälsen mellan trampdynorna kort, då blir det också lättare att torka tassarna rena efter promenaden.

Pälsvård för golden retriever

En Jaktgoldens päls är relativt lättskött. Jag brukar säga att de inte ska schamponeras mer än nödvändigt utan bara vid behov. Vi bör känna till att hundens päls och hud är ett eget ekosystem som fungerar som en del av kroppens mycket viktiga försvar. Varje gång vi schamponerar hunden sätter vi detta försvar i obalans. Om hunden blir skitig räcker det istället med att man sköljer av den lite lätt, alternativt låter den ta sig ett dopp i sjön eller leka i snön. Om hunden kliar sig har den förmodligen fått nåt besvärligt i pälsen och då kan en schamponering göra susen. Om du schamponerar, använd alltid ett milt schampo som inte är uttorkande. Avsluta gärna med ett milt balsam. Om din hund har torr päls, som ofta blir konsekvensen av våra höga inomhustemperaturer och torra inomhusluft, rekommenderar vi superpremiumfodret Algguttens som innehåller extremt välgörande alger, och nutrolinolja (se länk ovan) som kosttillskott i maten.

Med marknadens enorma utbud av pälsvårdsprodukter är det lätt att få uppfattningen att hunden behöver alla dessa produkter. Inget kan vara mer fel. Hundars päls har som sagt ett inbyggt ekosystem som oftast inte behöver någon hjälp för att fungera fullt ut. Närmast kroppen växer underullen som är vattenavstötande. Den har som funktion att värma kroppen vid låga temperaturer men även att kyla ner kroppen vid hög värme. Ytterpälsen består av de längre hårstråna som lägger sig över underullen och skapar ett skyddande hölje mot vind, regn och UV-strålar, men som också stänger inne kroppsvärme eller svalka i underullen. För att pälsen ska kunna behålla sin funktion behöver den sin naturliga fettbalans som skapas av att varje hårstrås hårsäck utsöndrar talg. Varje gång vi schamponerar pälsen rubbar vi den balansen och sätter funktionen och hudens försvar ur spel.

Under valpens första år krävs knappast någon “grooming” eller ens borstning. Men tids nog kommer du att märka när din unghund kommer in i sin första fällperiod. Ta ut hunden utomhus och använd en “karda” för att få loss så mycket lös päls som möjligt. En vuxen hund fäller i regel två gånger om året, tikar ofta efter ett löp. Regelbunden borstning av pälsen är också ett bra alternativt till schamponering – smutsen åker av automatiskt.
“Manen” som på vissa individer kan växa sig till en “krans” strax nedanför nacken, kan tunnas av med effileringssax. Svansen kan med fördel formas till en “fana” (se videoklippet nedan). Om du är intresserad av att lära dig mer om hur du kan klippa och ansa på din vuxna golden retriever visar jag gärna vid något träningstillfälle eller vid träff. Pälsen ska aldrig någonsin trimmas då den helt mister sin funktion och hunden riskerar att få t ex brännskador på huden.

Pälsvård för grand danois

Grand danoisens korthåriga päls är mycket lättskött. Beroende på individ kan pälsen ändå behöva schamponeras emellanåt, i synnerhet om den är lite fet. I perioder kan även grandisar fälla ganska mycket och då brukar vi borsta igenom pälsen, gärna med en Equigroomer, för att få bort de löst sittande hårstråna.

Tandvård

Det finns ett flertal produkter på marknaden för att hålla tandsten borta från hundens tänder. Tuggben, flosstrossar, märgben osv. gör att tandsten lossnar medan hunden tuggar eller gnager. Det finns också specialtandborstar och t.ex. tandkräm med smak för hund. Innan valpen fått sina permanenta tänder vid ca 4-5 månaders ålder är det knappast någon idé att borsta tänderna. Däremot är det bra om du vänjer valpen vid tandborsten genom att borsta bara några sekunder åt gången. Hundtandkräm kan man börja använda när de permanenta tänderna har kommit. Det är mycket viktigt att du ser till att hunden inte får tandstensbeläggningar och för att undvika allt för höga veterinärkostnader vill vi varmt rekommendera att införskaffa en ultraljudstandborste för hund. Golden retriever och grand danois är raser som väldigt sällan drabbas av tandproblem men med rena fräscha tänder kan andedräkten förbättras avsevärt.

Motion

Valpar ska absolut inte utsättas för ”forcerad” motion innan tillväxtzonerna är slutna. Med forcerad motion menas att valpen inte själv kan bestämma tempo eller när den vill ta en paus. Tillväxtzonerna sluts ungefär runt 12 månaders ålder och innan dess är lederna mycket känsliga för stötar och slitage. Eftersom vi vill ha hundar med friska och sunda leder måste vi tänka på vad vi utsätter valpen för. Under valpens första levnadsår ska du framför allt inte springa, cykla, långvandra eller på annat sätt överanstränga valpen. Det finns de som påstår att valpen tydligt visar när den är trött och inte orkar mer, men det håller jag inte med om. En jaktgolden med sin höga energi kommer troligtvis aldrig visa att den är trött, så det ansvaret ligger hos dig som ägare. Låt valpen följa med på korta promenader så länge som ni tar dem i valpens tempo. Låt valpen få styra. Självklart ska den röra på sig och ha bra kondition men den får lika bra motion, bygger up balans och muskler av att leka och röra sig naturligt i olika terräng medan du slår dig ner på en stubbe och tar fram termosen. Ni måste inte vara på väg någonstans. Oftast är valpens egen lek den enda motion den behöver.

Tänk på att det är många intryck som valpen ska smälta och tolka in på en promenad, så det handlar inte bara om fysisk ansträngning, snarare mental stimulans i form av att upptäcka och utforska. Jag brukar göra så att valpen får följa med på långpromenader med mina vuxna hundar och när valpen börjat bli trött efter en stund har jag med en bärsjal som jag bär den i resten av promenaden. Ibland släpper jag ner den så den får bekanta sig vid nya platser och leka osv. Bärsjal är ett bra sätt att slippa låsa sig med valpen hemma. När du inte längre kan bära valpen är det dags att börja korta ner promenaderna rejält.

Hunddagis

Vi har haft flera av våra hundar på ett ur-och-skur dagis någon eller några dagar i veckan för att de ska få socialisera i flock med många andra hundar. Rätt slags dagis kan fylla en viktig social funktion men kanske inte på heltid. Vi anser att valpar inte hör hemma på ett dagis. P.g.a. ledernas känsliga utveckling på både golden retriever och grand danois rekommenderar vi dagis först när hunden är minst ett år gammal, allra helst efter att höfter och armbågar har röntgats. Tänk också på att om du har hunden på dagis måste du vara extra noga med vaccinationsskydd, avmaskning och annan hygien.

Lilla apoteket

Det kan vara bra att köpa på sig ett litet apotek att ha hemma om olyckan skulle vara framme. Om valpens allmäntillstånd blir dåligt ska du alltid börja med att ta tempen. Hundars normala kroppstemperatur ligger vanligtvis något över människans, mellan 38°C och 39°C.

Termometer
Elastiskt bandage
Bomullsrondeller och kompresser
Koksaltlösning
Pincett
Canikur i tablettform – mot diarréer
Fästingborttagare

Regelbundna kontroller

Vänj valpen vid att hanteras och gör egna kroppskontroller regelbundet. Kontrollera ögon, öron, mun, tänder, tassar, hud och päls. Det kan vara en god idé att du även låter andra familjemedlemmar, vänner och för hunden främmande personer hantera hunden. Det är bra träning inför veterinärbesöket och även för de hundar som kanske ska bli tjänstehundar. Tveka inte att kontakta veterinären om du lägger märke till någonting som verkar onormalt. Genom din hundförsäkring har du oftast fri veterinärrådgivning via appar i din mobiltelefon.

Fästingar

Under sommarhalvåret drabbas de flesta hundar av fästingbett. Det farliga med fästingar är de hemska sjukdomar de bär på och som kan smitta både hundar och människor. En del av sjukdomarna som t ex. TBE, är mycket dödliga. Det gäller att ha ett skydd som är så skonsamt mot valpen som möjligt. Rådgör med din veterinär om vilket preparat som är bäst för din valp och din familj. Fästingar som fäst sig på hunden kan du ta bort genom att använda olika redskap som du hittar på apotek och i zoobutiker. Ett skonsamt sätt att få bort fästingen är att cirkla medsols med fingret runt fästingen så släpper den efter en stund.

Vi använder Bravecto på alla våra hundar. Det är en tablett som ges ca 2 ggr per säsong och som gör att fästingen dör inom några timmar från att den börjat suga blod. Studier visar att smittan förs över till hunden först efter att fästingen har sugit blod klart vilket brukar ta ca 24 timmar. När fästingen släpper från värddjuret ”kräks” den lite och det är då smittan överförs till hunden. Genom att Bravecto dödar fästingen så fort den börjat suga blod minskar alltså risken för smitta.

Getingstick

Om din hund får ett enstaka getingstick är det i regel ingen fara. Partiet runt getingsticket svullnar upp något dygn men de flesta valpar och hundar brukar hämta sig ganska snabbt eller märker knappt av det. Lokalisera var getingsticket tog och undersök området för att eventuellt avlägsna en kvarsittande gadd (som fortsätter pumpa in gift efter att den lossnat från getingen). Om hunden fått flera stick eller om du är orolig bokar du tid för veterinärrådgivning i din app.

Ormbett

När det gäller huggormsbett har det stor betydelse var och hur mycket bettet tar. Det vanligaste är att hunden blir biten i nosen och läpparna. Ibland tar bettet i en eller flera av tassarna. Man vet aldrig på förhand vilken hund som kommer att bli dålig, men mängden insprutat gift har stor betydelse. En orm hugger sitt byte och sprutar in giftet i såret. Ormen doserar uppenbarligen olika vid olika tillfällen. Ibland tycks inget gift komma alls, vid andra tillfällen kommer en större dos. Det är lätt att tro att de bett som tagit i läppar och nos är de farligaste i tron om att svullnaden ska täppa till luftvägarna. Så är det inte, som tur är. Trots att de flesta hundar blir bitna i nosen, är det oftare de som får bettet i tassen som dör. När hunden går på benet där ett ormbett tagit bidrar musklernas sammandragningar, tillsammans med blod- och lymfcirkulationen, till spridningen av ormens gift. Därför är det viktigt att en hund som blivit ormbiten hålls i strikt vila. Om hunden behöver flyttas efter ett ormbett ska du alltid bära hunden.

Vid ormbett

Håll hunden i stillhet, bär den om du måste flytta på den
Kontakta veterinär omedelbart

Veterinärrådgivning i app

Vid leverans fick du erbjudande om hundförsäkring. Oavsett om du valde den eller en annan försäkring erbjuder idag de flesta försäkringsbolag gratis veterinärrådgivning genom appar. Du laddar ner appen till din mobil från App Store eller Google Play och registrerar därefter din valp i appen. När du behöver hjälp bokar du bara en tid direkt i appen och den ringer då upp dig automatiskt när det är dags för samtalet. Eftersom du använder din mobil kan du slå på kamera och visa ev. skada, läkemedel eller annat som din fråga handlar om.

Armbågs- och höftledsröntgen hos golden retriever

Golden retrievern ingår i ett hälsoprogram hos SKK som innebär att ägaren armbågs- och höftledsröntgar sin unghund när den uppnått ca 18 månaders ålder. Detta görs för att upptäcka eventuell dysplasi hos hunden. Röntgenstatistik är till stor nytta för forskningen om rasens hälsoutveckling men också för mig som uppfödare då jag kan utvärdera avkomman efter de avelsdjur jag valt. Det finns även fördelar med att som hundägare veta om sin hunds status så att man ev. kan vidta åtgärder eller t.ex. anpassa träning och arbete därefter. HD- och ED-status är offentliga uppgifter i SKK Hunddata på webben. Valpen får röntgas tidigast vid 12 månaders ålder, rasklubben rekommenderar vid 18 månaders ålder men den genomsnittliga åldern för röntgen tycks vara runt 15 månader så jag rekommenderar att röntgen sker däromkring. Jag kommer att informera när det är dags.

Det forskas fortfarande i orsakerna till dysplasi. Man vet att det delvis kan härledas genetiskt men arvsgången är mycket komplex och fortfarande oklar. Flera internationella studier visar dessutom på att miljön tycks ha en större påverkan på dysplasier än man tidigare har trott.

Några vanliga kända miljörelaterade orsaker till höftledsdysplasi:

Övervikt – valpens övervikt överbelastar och orsakar en felaktig utveckling av lederna.
Hälta – valpen skadar sig i t.ex. lek eller för tuff träning och får en hälta. Hältan i sig orsakar överbelastning eller snedbelastning av de känsliga lederna.
Slitage – valpen börjar tränas alldeles för tidigt eller för ensidigt och de känsliga lederna utsätts för repetitiva stötar – det kan vara häftiga inbromsningar vid hög fart, hopp över hinder, agility, spring i trappor osv. och i synnerhet om detta görs regelbundet.

Viktigt! Valpar förstår aldrig konsekvenserna av sitt eget handlande. De förstår naturligtvis inte att de får för mycket mat och blir överviktiga, leker för vilt med andra hundar eller utsätter sig för faror eller förslitningar på kroppen. En valp blir sällan trött och vet inte när det är dags att varva ner. Den har heller inte ditt förnuft och den kommer såklart inte betala dina veterinärkostnader när olyckan är framme. Det är alltid vårt ansvar som hundägare att sätta rimliga gränser för vår valp och att ta hand om den precis som vi beskyddar och sköter om ett spädbarn.

Höftledsröntgen hos grand danois

Grand danois har inget hälsoprogram hos SKK men SKK har kravet att avelsdjur ska ha känd höftledsstatus gällande HD. Precis som golden är grand danois en mycket snabbväxande ras och lederna är därför mycket känsliga för miljöpåverkan. En grandis får HD-röntgas tidigast vid 12 månaders ålder men rasklubben SGDK rekommenderar att man väntar tills hunden fyllt 2 år. Den rekommendationen indikerar hur lång tid det tar innan lederna på en grandis vuxit klart. I övrigt gäller samma sak som i stycket ovan om golden retriever.

DNA-tester för golden retriever

Utvecklingen går mot att de flesta hälsotester kommer att ske genom DNA-prover i framtiden och redan idag kan man testa om hundarna bär anlag för att utveckla allvarliga ögonsjukdomar som GR PRA-1 och GR PRA-2 hos golden retriever. Testet tas genom ett enkelt blodprov som skickas in till SLU eller Laboklin. Det är inte obligatoriskt att göra dessa tester men det rekommenderas vid t.ex. avel. Alla våra kullar är hereditärt fria från, eller bara anlagsbärare* av, ovan nämnda sjukdomar genom att mamma och pappa är antingen testade fria, hereditärt fria eller att bara ena föräldern är anlagsbärare*. Vi fritestar också minst en av föräldrarna för prcdPRA och iktyos.

* Det är tillåtet och ibland även nödvändigt att använda värdefulla avelsdjur som är bärare av en viss mutation så länge som den är recessivt nedärvd och så länge som bäraren paras med en fritestad individ. En bärare kan nämligen aldrig utveckla sjukdomen. Om en bärare används i vår avel informeras alltid avkommans ägare om detta.

Nästa kapitel: Träning