Vaccin, hygien & hälsa

Grundvaccination

När valpen levereras har den precis blivit grundvaccinerad med DHPPi, dvs. mot valpsjuka, parvovirus, hepatit och kennelhosta. Innan dess har valpen ärvt antikroppar mot dessa sjukdomar från mamman som också varit fullt vaccinerad.

Innan valpen får sin påfyllnadsdos vid 12 veckors ålder (och fram till 10 dagar därefter) bör du undvika platser där många hundar vistas som t.ex. brukshundklubbar, hundrastgårdar etc. Låt inte valpen hälsa på eller leka med främmande hundar. Däremot är det mycket viktigt att valpen får träna upp sitt sociala språk med andra hundar så välj gärna ut vuxna hundar som du känner i din bekantskapskrets och som du vet är vaccinerade mot ovanstående sjukdomar (tas vart 3:e år) samt kennelhosta (tas en gång per år).

Påfyllnadsdoser

Vid 12 veckors ålder tar du valpen till veterinären för den s.k. påfyllnadsdosen av ovanstående vaccination (DHPPi). Ca 10 dagar efter denna påfyllnadsdos kan valpen börja träffa främmande hundar och det är inte längre en fara att besöka hundrastgårdar, klubbar etc.

Vid ett års ålder är det dags för nästa besök hos veterinären för den andra påfyllnadsdosen av DHPPi. Efter denna påfyllnad är hunden fullt vaccinerad för minst tre år framåt. Det rekommenderas dock ett veterinärbesök per år, förslagsvis när hunden fyller år, för påfyllnad av vaccinet mot kennelhosta (KC Vet.) då skyddet är 1-årigt.

Avmaskning

Valpen bör avmaskas regelbundet, främst mot spolmask (rundmask) som är mycket vanligt hos hundvalpar. Valpen har avmaskats kontinuerligt hos oss med preparatet Banminth eller Flubenol. Nästa avmaskning sker vid 12 veckors ålder men låt det helst gå en vecka mellan avmaskningen och DHPPi, (förslagsvis veckan innan). Du köper preparatet på Apoteket och följer anvisningarna. Banminth är verksamt mot spolmask (rundmask) och Flubenol är verksamt mot både spolmask och bandmask (som valpar kan få genom att de stoppar i sig allt möjligt ute i naturen) så de två senare preparaten kan vara bra att ge om valpen visar sådana tendenser.
Vuxna hundar avmaskar man bara vid behov. Hundar som är mycket ute i skog och mark, som äter allt möjligt när de är ute, som används i jakt, eller som vistas mycket bland andra hundar såsom i en kennel, på hunddagis osv. behöver ofta en mer regelbunden avmaskning. Rådgör med din veterinär. Det är viktigt att man inte avmaskar den vuxna hunden i onödan, det går t.ex. inte att avmaska i förebyggande syfte. Kollamasken säljs på apotek och är en produkt där du skickar in ett träckprov till ett laboratorium och får svar om din hunds maskstatus. När du reser till vissa nordiska länder med din hund krävs det att du har avmaskat hunden mot dvärgbandmask. På Jordbruksverkets hemsida finns aktuell information
om krav vid in- och utförsel av hund över landsgränsen.

Rabiesvaccination

Det blir allt vanligare att vi reser utomlands med våra hundar. För att kunna göra det krävs inom EU att hunden är vaccinerad mot rabies samt har ett pass för sällskapsdjur. Rabiesvaccinet kan tas tidigast vid 12 veckors ålder och veterinären utfärdar passet. Efter vaccinationen måste det gå 21 dagar innan du får börja resa med hunden. Numera behöver hunden bara en spruta och den räcker i tre år. Om det skulle uppstå ett glapp mellan vaccinationerna måste du återigen vänta 21 dagar innan resa.

Tassvård

Valparnas klor har klippts ca en gång i veckan hos oss och det är viktigt att du tar vid där vi slutade genom att fortsätta vänja valpen vid att bli hanterad av dig. Att lämna in valpen för kloklippning är inte en bra idé. Det här är något som du som hundägare bör fixa själv och kloklippning är ett perfekt och viktigt tillfälle att bygga förtroende mellan dig och din valp. Klipp gärna klorna en gång i veckan. Om klorna växer sig långa kan de dels brytas vilket kan bli en både smärtsam och kostsam historia, dels kan pulpan växa sig längre vilket förhindrar att kunna hålla klorna korta. Kolla regelbundet hundens trampdynor för att upptäcka ev sår eller sprickor.

Sprickor

kan orsakas av allt för torra och dammiga underlag eller saltade vägar på vintern. Det finns tassalva på apotek och i djuraffärer att smörja in trampdynorna med vid behov. Tassarna är en väldigt utsatt del av kroppen hos en arbetande hundras. De kliver på taggar, brännässlor, skär sig på snäckor i vatten och andra vassa föremål på land. Ju torrare trampdynorna är, desto mindre elastiska blir de och då ökar också risken för sår och rispor. Vi använder nutrolinolja i kosten i förebyggande syfte. Nutrolinolja har en fantastisk förmåga att motverka torrhet i både hud, päls och på trampdynorna. Vidare kan pälsen växa sig lång mellan tassens trampdynor vilket kan göra att golvet blir extra halt inomhus eller att det fastnar is och snö mellan trampdynorna under vintern. Använd en sax eller trimmer och ansa tassarna någon gång i månaden för att hålla pälsen mellan trampdynorna kort, då blir det också lättare att torka rent tassarna efter promenaden.

www.nutrolin.se

Pälsvård

En Jaktgoldens päls är relativt lättskött. Jag brukar säga att de inte ska schamponeras mer än nödvändigt och bara vid behov. Om hunden blir skitig räcker det ofta med att man duschar av den lite lätt, alternativt låter den ta sig ett dopp i sjön eller leka i snön. Om hunden kliar sig har den förmodligen fått nåt besvärligt i pälsen och då kan en schamponering göra susen. Om du schamponerar, använd alltid ett milt schampo som inte är uttorkande. Avsluta gärna med ett milt balsam. Om din hund har torr päls rekommenderar vi superpremiumfodret Algguttens som innehåller extremt välgörande alger, och nutrolinolja (se länk ovan) som kosttillskott i maten.

Under valpens första år krävs knappast någon “grooming” eller ens borstning. Men tids nog kommer du att märka när din unghund kommer in i sin första fällperiod. Ta ut hunden utomhus och använd en “karda” för att få loss så mycket lös päls som möjligt. En vuxen hund fäller i regel två gånger om året, tikar ofta i samband med löp. Regelbunden borstning av pälsen är också ett bra alternativt till schamponering – smutsen åker av automatiskt.
“Manen” som på vissa individer kan växa sig till en “krans” strax nedanför nacken, kan tunnas av med effileringssax. Svansen kan med fördel formas till en “fana” (se videoklippet nedan). Om du är intresserad av att lära dig mer om hur du kan klippa och ansa på din vuxna Golden retriever visar jag gärna vid något träningstillfälle eller vid träff. Pälsen ska aldrig någonsin trimmas.

Tandvård

Det finns ett flertal produkter på marknaden för att hålla tandsten borta från hundens tänder. Tuggben, flosstrossar, märgben osv. gör att tandsten lossnar medan hunden tuggar eller gnager. Det finns också specialtandborstar och t.ex. tandkräm med smak för hund. Innan valpen fått sina permanenta tänder vid ca 4-5 månaders ålder är det knappast någon idé att borsta tänderna. Däremot är det bra om du vänjer valpen vid
tandborsten genom att borsta bara några sekunder åt gången. Hundtandkräm kan man börja använda när de permanenta tänderna har kommit.

Motion

Valpar ska absolut inte utsättas för ”forcerad” motion innan tillväxtzonerna är slutna. Med forcerad motion menas att valpen inte själv kan bestämma tempo eller när den vill ta en paus. Tillväxtzonerna sluts ungefär runt 12 månaders ålder och innan dess är lederna mycket känsliga för stötar och slitage. Eftersom vi vill ha hundar med friska och sunda leder måste vi tänka på vad vi utsätter valpen för. Under valpens första levnadsår ska du framför allt inte springa, cykla, långvandra eller på annat sätt överanstränga valpen. Det finns de som påstår att valpen tydligt visar när den är trött och inte orkar mer, men det håller jag inte med om. En jaktgolden med sin höga energi kommer troligtvis aldrig visa att den är trött, så det ansvaret ligger hos dig som ägare. Låt valpen följa med på korta promenader så länge som ni tar dem i valpens tempo. Låt valpen få styra. Självklart ska den röra på sig och ha bra kondition men den får lika bra motion, bygger up balans och muskler av att leka och röra sig naturligt i olika terräng medan du slår dig ner på en stubbe och tar fram termosen. Ni måste inte vara på väg någonstans. Oftast är valpens egen lek den enda motion den behöver.

Tänk på att det är många intryck som valpen ska smälta och tolka in på en promenad, så det handlar inte bara om fysisk ansträngning, snarare mental stimulans i form av att upptäcka och utforska. Jag brukar göra så att valpen får följa med på långpromenader med mina vuxna hundar och när valpen börjat bli trött efter en stund har jag med en bärsjal som jag bär den i resten av promenaden. Ibland släpper jag ner den så den får bekanta sig vid nya platser och leka osv. Bärsjal är ett bra sätt att slippa låsa sig med valpen hemma. När du inte längre kan bära valpen är det dags att börja korta ner promenaderna rejält.

Hunddagis

Vi har flera av våra hundar på ett ur-och-skur dagis någon eller några dagar i veckan för att de ska få socialisera i flock med många andra hundar. Rätt slags dagis fyller en viktig funktion men kanske inte på heltid. Lägsta tillåtna ålder för att få börja på dagis är 6 månader men jag avråder från att börja på dagis så tidigt. P.g.a. ledernas känsliga utveckling på Golden retriever rekommenderar jag dagis först när hunden är minst ett år gammal, allra helst efter att höfter och armbågar har röntgats. Tänk också på att om du har hunden på dagis måste du vara extra noga med vaccinationsskydd, avmaskning och annan hygien.

Lilla apoteket

Det kan vara bra att köpa på sig ett litet apotek att ha hemma om olyckan skulle vara framme. Om valpens allmäntillstånd blir dåligt ska du alltid börja med att ta tempen. Hundars normala kroppstemperatur ligger vanligtvis något över människans, mellan 38°C och 39°C .

  • Termometer
  • Elastiskt bandage
  • Bomullsrondeller och kompresser
  • Pincett
  • Canikur i tablettform – mot diarréer
  • Koksaltlösning
  • Fästingborttagare

Regelbundna kontroller

Vänj valpen vid att hanteras och gör egna kroppskontroller regelbundet. Kontrollera ögon, öron, mun, tänder, tassar, hud och päls. Det kan vara en god idé att du även låter andra familjemedlemmar, vänner och för hunden främmande personer hantera hunden. Det är bra träning inför veterinärbesöket och även för de hundar som kanske ska bli tjänstehundar. Tveka inte att kontakta veterinären om du lägger märke till någonting som verkar onormalt. Genom din hundförsäkring har du fri veterinärrådgivning. Läs mer under Agria Vårdguide.

Fästingar

Under sommarhalvåret drabbas de flesta hundar av fästingbett. Det gäller att ha ett skydd som är så skonsamt mot valpen som möjligt. Rådgör med din veterinär om vilket preparat som är bäst för din valp och din familj. Fästingar som fäst sig på hunden kan du ta bort genom att använda olika redskap som du hittar på apotek och i zoobutiker. Ett skonsamt sätt att få bort fästingen är att cirkla medsols med fingret runt fästingen så släpper den.

Obs! Tikar som ska användas i avel ska inte använda vissa preparat innan planerad dräktighet då de inte är testade vid dräktighet. Kontakta mig för mer info!

Getingstick

Om din hund får ett enstaka getingstick är det i regel ingen fara. Partiet runt getingsticket svullnar upp något dygn men de flesta valpar och hundar brukar hämta sig ganska snabbt eller märker knappt av det. Lokalisera var getingsticket tog och undersök området för att eventuellt avlägsna en kvarsittande gadd (som fortsätter pumpa in gift efter att den lossnat från getingen). Om hunden fått flera stick eller om du är orolig
bokar du tid i Agria-appen (läs mer under Agria Vårdguide).

Ormbett

När det gäller huggormsbett har det stor betydelse var och hur mycket bettet tar. Det vanligaste är att hunden blir biten i nosen och läpparna. Ibland tar bettet i en eller flera av tassarna. Man vet aldrig på förhand vilken hund som kommer att bli dålig, men mängden insprutat gift har stor betydelse. En orm hugger sitt byte och sprutar in giftet i såret. Ormen doserar uppenbarligen olika vid olika tillfällen. Ibland tycks inget gift komma alls, vid andra tillfällen kommer en större dos. Det är lätt att tro att de bett som tagit i läppar och nos är de farligaste i tron om att svullnaden ska täppa till luftvägarna. Så är det inte, som tur är. Trots att de flesta hundar blir bitna i nosen, är det de som får bettet i tassen som oftast dör. När hunden går på benet där ett ormbett tagit bidrar musklernas sammandragningar, tillsammans med blod- och lymfcirkulationen, till spridningen av ormens gift. Det är därför strikt vila är så viktigt. Efter ett ormbett ska du alltid bära hunden.

Vid ormbett

  1. Håll hunden i stillhet, bär den om du måste flytta på den

  2. Kontakta veterinär omedelbart

Agria Vårdguide

Din hund är vid leverans försäkrad i Agria och om du fortsätter den försäkringen har du kostnadsfri och obegränsad rådgivning via veterinärappen Agria Vårdguide. Du laddar ner den till din mobil från App Store eller Google Play och registrerar därefter din valp i appen. När du behöver hjälp bokar du bara en tid direkt i appen och den ringer då upp dig automatiskt när det är dags för samtalet. Eftersom du använder din mobil kan du slå på kamera och visa ev. skada, läkemedel eller annat som din fråga handlar om.

Ladda ner appen Agria Vårdguide

Armbågs- och höftledsröntgen

Golden retrievern följer ett hälsoprogram inom SKK som innebär att ägaren armbågs- och höftledsröntgar sin unghund när den uppnått ca 18 månaders ålder. Detta görs för att upptäcka eventuell dysplasi hos hunden. Röntgenstatistik är till stor nytta för forskningen om rasens hälsoutveckling men också för mig som uppfödare då jag kan utvärdera avkomman efter de avelsdjur jag valt. Det finns även fördelar med att som hundägare veta om sin hunds status så att man ev. kan vidta åtgärder eller t.ex. anpassa träning och arbete efter hundens ledstatus. HD- och ED-status är offentliga uppgifter i SKK Hunddata på webben. Valpen får röntgas tidigast vid 12 månaders ålder, rasklubben rekommenderar vid 18 månaders ålder men den genomsnittliga åldern för röntgen tycks vara runt 15 månader så jag rekommenderar att röntgen sker däromkring. Jag kommer att informera när det är dags.

Det forskas fortfarande i orsakerna till dysplasi. Man vet att det delvis kan härledas genetiskt men arvsgången är mycket komplex och fortfarande oklar. Idag kan man också se att miljön har en större påverkan på dysplasier än man tidigare har trott. Detta ställer höga krav på oss som hundägare.


Några vanliga kända orsaker till höftledsdysplasi:

  • Övervikt – valpens övervikt överbelastar och orsakar en felaktig utveckling av lederna.
  • Hälta – valpen skadar sig i t.ex. lek och får en hälta. Hältan i sig orsakar överbelastning eller snedbelastning av de känsliga lederna.
  • Slitage – valpen börjar tränas alldeles för tidigt och utsätts för repetitiva stötar mot de känsliga lederna – det kan vara häftiga inbromsningar vid hög fart, hopp över hinder, agility, spring i trappor osv. och i synnerhet om detta görs regelbundet.

DNA-tester

Utvecklingen går mot att de flesta hälsotester kommer att ske genom DNA-prover i framtiden och redan idag kan man testa om hundarna bär anlag för att utveckla allvarliga ögonsjukdomar som GR PRA-1 och GR PRA-2. Testet tas genom ett enkelt blodprov som skickas in till SLU eller Laboklin. Det är inte obligatoriskt att göra dessa tester men det rekommenderas vid t.ex. avel. Alla våra kullar är hereditärt fria från ovan nämnda sjukdomar genom att mamma och pappa är antingen testade fria eller hereditärt fria. Vi fritestar också minst en av föräldrarna för prcdPRA och iktyos. Det är tillåtet och ibland även nödvändigt att använda värdefulla avelsdjur som är bärare av en viss mutation så länge som den är recessivt nedärvd och så länge som bäraren paras med en fritestad individ. En bärare kan aldrig utveckla sjukdomen. Om en bärare används i vår avel informeras alltid avkommans ägare om detta.